Det uttryckliga erkännandet av skogar som socioekosystem i Peru är nästan inget eftersom vi är en del av en hegemonisk kunskapstradition där det var nödvändigt att separera för att veta. Men i denna segregationistiska iver har vi separerat samhället från naturen, naturen från kulturen, förnuftet från känslor, objektivitet och subjektivitet bland många andra dualiteter som styr vårt tänkande, vår diskurs och våra handlingar.
